Det hela började med rivningsarbete. För att komma in i vår nya lounge var vi tvungna att såga en öppning i väggen. I normala fall skulle detta inte ha varit problematiskt, men ingenting med Urdsgjallar är normalt. Att såga en öppning genom 30 cm armerad brobetong kräver mycket tålamod, en krita och framför allt en diamantså. Sågandet var inte något vi själva ville ta itu med. Dessutom var denna öppning liten jämfört med öppningen mellan gamla bastun och duschrummet. Vi hade helt tillräckligt med problem att transportera ut de färdigt sågade bitarna. De vägde endast 200 kg eller så. Det visade sig trots allt att bitarna inte var en match mot Urds hårda golv, och om man upprepade gånger välte bitarna i golvet gick de småningom sönder.

Från andra sidan kunde man nu titta in i det blivande omklädningsrummet. Inne i loungen rev vi ner en vägg, som skillde åt det gamla mötesrummet och terminalrummet. Rummet var mycket mörkt och skulle kräva en hel del arbete förrän man kunde sitta i en stol och avnjuta sin första öl i - loungen.

Allt krävde dock inte förkolnade dyra verktyg. Den gamla bastun samt en stor del av det gamla omklädningsrummet fick känna av bastardernas slägga och kofot. När Maku blev alltför våldsam, ville ingen vara i hans omedelbara närhet.

Den konstruktiva delen började med att låta muras den blivande bastuväggen. Vi minskade märkbart på kvadraterna i det gamla omklädningsrummet för att få flera att rymmas in i bastun istället. Dessutom expanderade vi oss ut över klädhängarna som fanns utanför persikan och bananen. Det visade sig vara relativt svårt att få tag på en murare mitt på sommaren, och det dröjde en god stunde innan den nya muren började ta form. Dessutom var vår murare kanske lite varsam över sina rbetskläder??!

I början av hösten 1998 kunde man stiga in i den nya bastun, och skåda dess väggar. Nu började bastarderna igen frenetiskt arbeta. Ventilationen gjordes enligt en modell som man hittat på WWW: ett nytt koncept utvecklat av en guru frå VTT. Detta skulle innebära att inblåset skulle finnas strax ovanför bastu-ugnen, och utsuget någonstans under laven.

Eftersom Urdsgjallar inte är känd för sin behagliga rumstemperatur eller golvtemperatur, beslöt vi mycket fort för att skaffa golvärme till omklädningsrummet, duschrummet och loungen. Tackvare en ny metod gick detta tämligen enkelt. Man limmade metallplattor med spår för kabeln på betonggolvet. Denna metod var snabb, tidssparande och framförallt ekonomisk eftersom arbetet kunde utföras av oss själva. Plattorna limmades fast med något som liknade vanligt kakel-lim.

Kabeln var också enkel att applicera i de redan färdiga fårorna. Man kunde själv bestämma hur tätt man ville ha slingorna i golvet. Ovanpå dessa plattor skulle kakel läggas på. Men detta gjordes av mera yrkeskunniga människor...

Medan vi rev den gamla bastun, kunde man konstatera att en orsak till att temperaturen hade hållits låg, var isoleringen. Därför beslöt vi att göra det ordentligt denna gång. Inne i väggarna finns 50mm och i taket 100mm ull. Alltihop isolerades ytterligare med isoleringspapper. Vi konstaterade att isoleringen verkade mycket lovande då vi inte kunde höra Humpsvakars tisdagsövningar i Stavans eller Pusse blåsa i sin säckpipa nere i ölkällaren.

För att få en cirkulär innervägg, var vi tvungna att bygga en ram för panelen. Detta gjordes av vattenfasta skivor, som sågades cirkulära med radien (därav namnet -bastun).

För att förenkla rengöringen av bastun och bastulaven, försökte vi bygga laven så modulär som möjligt. På detta sätt kan man lösgöra olika delar av laven, och exempelvis slipa dem betydligt lättare. På bilden kan man se stommen för laven. Pga. det lutande golvet, byggde vi justerbara fötter, vilka justeras med skruvar i nedre ändan.

Bastun invigdes inofficiellt på chalmers-spexet den 14.11, och officiellt den 10.3. då även loungen blivit klar. Detta datum har också kommit att bli datumet för Bastardernas årsmöte. Allt som allt gav projektet TF en ny bastu, ett nytt duschrum, en ny lounge, ett nytt medlemskök och sist men inte minst ne ny fri förening!